Jag hoppas, jag önskar och jag vill att jag ska bli bra snart men nej nej nej....VARFÖR!!!Jag börja få lite smått panik av att jag inte blir bättre. Jag faller tillbaka om och om igen.
Jag har fått i uppgift att ta det lugnt, promenera och göra mina avslappningsövningar, och det är ju det jag gör men idag kom ett rejält bakslag. Igår var jag och promenerade med Maria. Idag kom Hetta och vi tog oss en god frukost och sen gick vi en runda på karlskrona och mio möbler och PANG sa det. Det gungade som bara den i huvudet, blev illamående, synen blev darrig, benen blev svaga, kallsvettig, hjärtklappning, kände blodsmak i munnen och panikångersten kom sakta men säkert krypande i kroppen. Tur dom har så många sängar så jag kunde lägga mig och försöka få kontroll över mig själv. Efter att jag hämtade Nellie på dagis fick jag åka hem och lägga mig. Sen var det lugnt en stund sen börjar det gunga igen, då får man lägga sig igen en stund....så får jag hålla på hela tiden. Så det tar ett tag innan det händer något här hemma som ni kanske förstår. Jag har ingen ork eller lust att göra något. Jag ligger just nu och snuddar på en depression och innan jag faller måste jag ta mig upp....och jag kämpar ska ni veta....jag kämpar!!
Så ni som undrar varför jag inte skriver så ofta längre....så här fick ni svaret.
3 kommentarer:
Jag kan bara säga att jag vet hur det är. Har själv varit i samma situation. Det började 2007 och har nu jobbat mig en bra bit på väg. Jag kommer alltid få leva med min panikångest, men jag har lärt mig hantera det och har fått bra hjälp med stresshantering, KBT, psykolog, mindfulnes och sjukgymnastik med mera. Allt går bara man vill, men det är inte roligt att vara mitt i det hela.
Lycka till, kram på dig
Hur länge var du sjukskriven?
Och hur lån tid tog det innan du blev ok?
Skönt och höra att jag inte är ensam Kram
Jag är fortfarande inte ok, tyvärr kommer jag nog alltid att få leva med detta mer eller mindre. Jag har haft 2 perioder då det var riktigt illa och var helt sjukskriven 4mån första gången och 2mån andra, sedan succesivt tillbaka med 25%, 50% och sedan 75%, Jag har gått stersshantering samt en fortsättningskurs idet och det har varit guld värt, det gjorde jag via sjukgymanstiken och kurator. Jag har lärt mig att leva med min ångest och vet vad som utlöser det och går bättre och bättre. Har lärt mig att saker och ting inte behöver vara perfekt, innan var mitt hem viktigt, men det är inte en prio längre, det är barnen, mannen och mig själv. Jag kan tom leva med lite skit i hörnen och det ordspråket stämmer som de säger Bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete. För det är precis så det är och den som inte har upplevet det själv kan inte först. Men jobba på du, det kommer att bli bra, låt det ta tid och ta den hjälp du kan få. Kram på dig!
Skicka en kommentar