Jag kommer knappt ihåg när jag skrev sist......varje dag för mig är densamma.
Varje morgon jag slår upp mina ögon börjar kampen....kampen mot mig själv. Att börja brottas med allt hat som finns inom mig som jag inte alltid vet varför...all mitt hat och smärta är det ingen som ser. Varför går det inte att bli bra....jag känner att min låga brinner svagare och svagare....orkar inte mer....
Känner att jag måste skriva av mig när allt känns hopplöst...kanske det hjälper vad vet jag, men jag vågar ännu inte släppa min spärr och låta mig översköljas av alla känslor som jag bär på.
Ibland orkar jag inte känna, det är skrämmande att tappa kontrollen, att inte kunna bestämma över sina egna känslor. Det enda hoppet jag har just nu är att genomlida och tänka på att detta måste gå över.....
Min älskade familj.....ni stöttar mig när jag inte orkar med mig själv. Tack för att ni finns och puscha mig varje dag älskar er!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar